Allt jag lärt mig - Christer Hjorth

Om en annorlunda språkbok, om reflektioner i versform och lite allmänt om eget bokbyggande
Christer Hjorth - Språket och reflektionerna
Go to content

Main menu:

Övriga böcker
En sorts allmänkompetens

Boken Mödan värd består av åtta delar som var och en behandlar en aspekt av det som i mitt perspektiv skulle kunna ses som en sorts allmänkompetens. Det åtta delarna är ...
LÄRANDET
KVALITETEN
KREATIVITETEN
TÄNKANDET
TALET OCH LYSSNANDET
MÅLEN OCH VISIONERNA
SKRIVANDET och
DEN LÄRANDE ORGANISATIONEN
Här har jag samlat de idéer, insikter och metoder som jag själv har haft allra störst nytta av under mitt liv - både i och utanför jobbet.
Jag skulle till och med kunna beskriva det som "min egen skattkista", som jag här med glädje erbjuder var och en att ta del av ... och göra till sitt eget. Ja, den här boken hade kunna vara en riktig guldgruva för den som är i början av sin egen karriär (exempelvis i någon form av ledarroll inom yrkeslivet ... eller i livet överhuvudtaget). Men tyvärr är det nog inte så det hela fungerar. Var och en vill förmodligen själv ...

Här kan du i alla fall läsa förordet i boken (En varudeklaration, sidan 11-14) och ett exempel på sådant som boken är fylld av (Var? - en avgörande fråga, sidan 153-155):
En varudeklaration

Vad handlar allt det här om? Varför har jag skrivit det? Vad kan du ha för nytta av det? Hur har texterna kommit till?

Alla mina så kallade yrkesverksamma år är avverkade. Och redan för länge sedan insåg jag att större delen av min vistelse här på jorden låg bakom mig.
   Det där låter väl inte så värst upplyftande, snarare patetiskt. Förmodligen är det inte heller det bästa sättet att inleda en "varudeklaration" som denna. Men nu fick det bli så. Det jag vill komma fram till är det här: Det går inte en dag, inte ens en kort stund, då vi inte lär oss något. Vi lär oss ständigt - hur, var, när, vad, vem. Och ibland lär vi oss också varför.
   Vi lär oss det vi behöver kunna eller veta. Det mesta lär vi oss för stunden. Så länge vi har nytta av det vi lärt, behåller vi det i minnet. När vi inte längre behöver det, då glömmer vi. Och tur är väl det. Glömskan hjälper oss att sortera bort det som inte är tillräckligt bra för att sparas. Den sköter om städandet och röjandet, utan att vi själva behöver engagera oss i det. I varje fall tror jag att det är så det fungerar.
   Tänk om man skulle minnas allt som man har hört, minnas allt man har fått förklarat för sig, minnas allt det man har läst. Och tänk om man skulle minnas alla slutsatser man själv har lyckats dra. Då hade förmodligen hela ens tillvaro varit ett kaos i dag.
  
Det man sovrat - och det man sparat

Kaos kunde det också blivit om man sparat alla papper som man fått i sin hand - i pärmar, i block eller kanske bara i osorterade högar. Eller sparat på hårddisken i datorn, i ”molnet”, på usb-minnen. Där kan vi inte ens förvänta oss att vårt riktiga minne tar hand om städningen och rationaliseringen. Där måste vi själva vara aktiva och granska, bedöma, sortera, sovra, slänga och spara. Tänk bara på alla ens egna anteckningar och annat material från utbildningar, kurser, föreläsningar, seminarier och liknande som man varit med på. Eller allt annat som man själv producerat under årens lopp. Tänk om man hade sparat allt det där.
   Nog för jag har gjort vissa försök i den riktningen. Men tack och lov har jag aldrig lyckats fullt ut. Jag har sparat det som jag i stunden har tyckt vara bra. Men även med den begränsningen riskerar man snart att drunkna. Så då och då, kanske med tre, fem eller sju års mellanrum, har jag varit tvungen att gallra. Det kan ha varit en plötslig upptäckt att det inte går att pressa in ytterligare en bokhylla i lägenheten. Eller det kan ha varit att jag ägnat timmar åt att leta efter någon gammal anteckning och då insett att jag har kvar alldeles för mycket av sådant som jag aldrig någonsin kommer att ha användning för.
   En hel del av det utrensade var nog inte speciellt bra ens från början. Annat var kanske användbart när det var nytt men blev sedan hopplöst föråldrat. Vissa saker utvecklas och förbättras, lyckligtvis. Men så finns det en del som jag inte har slängt utan i stället flyttat över till avdelningen "Alltid aktuellt och användbart".

Det bästa av det bästa

Anledningen till att vissa saker blev kvar är att de visade sig vara användbara. Det är i åtminstone vad jag tror, oavsett om det var glömskan eller mitt medvetna rensande som ledde till gallringen. I den här boken har jag samlat ihop det bästa av det bästa. Den innehåller det som jag sparat i min egen skattkista under alla år. Här finns nu det som blev kvar.
   En annan gemensam nämnare är att det rör sig om sådant som definitivt har förenklat och underlättat tillvaron för mig. Det handlar om genvägar som jag hittat, om förklaringar jag haft nytta av. Det handlar om hur jag själv lyckades förbättra min egen förmåga att se och tänka.
   Många gånger går det helt enkelt ut på att ställa sig sådana frågor som leder det egna tänkandet fram till de svar och lösningar som man egentligen redan känner till ... men av olika skäl inte kan hitta utan hjälp. Det mesta verkar ju faktiskt redan finnas där - i vårt eget inre facit. Ungefär som i tanken bakom det suveräna rådet att man bör bete sig mot andra på samma sätt som man vill att andra ska bete sig mot en själv.
   Ibland har jag tänkt: Hur hade det varit om jag hade kunnat starta härifrån, när jag var ung och började min yrkesbana (eller började mitt liv). Om detta hade varit min utgångspunkt, som jag sedan hade kunnat bygga vidare på ...

Tänka först, formulera sedan

En del har jag hittat på själv, men det mesta är stöldgods - det är väl lika bra att erkänna det redan från början. Men för att själv kunna använda det som jag stulit, har jag varit tvungen att bearbeta det och anpassa det till mitt eget sätt att tänka och förstå. Skrivandet har då varit en metod för mig.
   Var och en som har för vana att skriva vet hur svårt det är att formulera något i skrift, innan man själv riktigt har förstått det. Ett bra sätt att komma underfund med något (eller att lära sig något) är att skriva om det. Det är inte själva formulerandet som är svårt. Nej, det svåra är att tänka. Så en av anledningarna till att jag skrivit det här är att jag själv ville förstå de idéer och teorier som jag kände mig att jag skulle kunna ha nytta av.
   Samtidigt har jag fått ägna mig åt nöjet att få formulera och ibland också översätta. Det synliga resultatet av detta (alltså den här boken) är därför på sätt och vis en biprodukt.

Hur texterna kom till

I mitt yrkesliv var jag lärare, rektor och chef för kommunal barn- och utbildningsförvaltning - i nu nämnd kronologisk ordning. En del av texterna här har jag tidigare använt som bilagor till veckomeddelanden för skolpersonal. Andra har varit publicerade på hemsidan för en kommun där jag arbetade i många år. Några av dem är färskare och har inte tidigare lämnat min egen dator.
   Ibland när jag försöker åskådliggöra något, hämtar jag exempel från mina yrkesverksamma år bland elever, lärare, rektorer, ekonomer, administratörer, kommunpolitiker och andra. Förhoppningsvis är det en värld som är någorlunda bekant även för dig som inte har ditt dagliga arbete där. Så jag hoppas att du inte blir avskräckt och tänker att jaså kommunen och skolan ... nej, då är det nog ingenting för mig. För jag tror att det mesta är allmängiltigt och precis lika användbart inom andra områden.

Varsågod

Men var kommer du då in i bilden? Hur ska du kunna använda dig av det här? Ja, kanske kan du till och med fortsätta där jag slutar. Kanske kan den här "biprodukten" bli en avverkad startsträcka även på din väg till ökad förståelse. Jag lämnar över stafettpinnen - du får avgöra själv om vill ta vid här. Eller för att helt byta metafor: Varför inte samköra det här med dina egna register och se vad som kommer ut av det?  
    Kanske kan du modifiera det jag skrivit här, så att det stämmer med ditt sätt att tänka. Kanske kan du omforma det, så att det känns som ditt eget. Jag kan inte garantera att det fungerar för dig. Jag kan bara garantera att jag själv har haft (och fortfarande har) stor nytta av det.
   Så det här är alltså min skattkammare - varsågod och ta för dig.  Erbjudandet betyder inte jag gör någon personlig uppoffring. Jag förlorar ingenting av det, för att jag nu erbjuder det till dig. Tvärtom skulle jag berikas av glädjen över att få dela med mig.
   
En fundering

Det tog mig alltså ett helt yrkesliv och lite till att komma fram till det här. Därför kan jag inte låta bli att tänka: Hur hade det varit om jag själv hade kunnat starta härifrån, när jag var ung och började min yrkesbana. Om detta hade varit min utgångspunkt, som jag sedan hade kunna bygga vidare på …  
---
Var? En avgörande fråga

Hur kan frågan ”Var” hjälpa oss att lösa ett problem?

Tillhör du dem som aldrig har yttrat sådana ord som ”Det där går inte att göra nåt åt”, ”Det där är omöjligt att lösa” eller ”Det där kan vi i alla fall inte göra nåt åt just nu”? I så fall kan du med gott samvete hoppa över resten av det här kapitlet. Det är nämligen till för oss andra.
   Kapitlet som nu avslutar delen Tänkandet handlar om en av de mest uppfordrande upptäcker som jag har gjort under mitt liv.

Varför välja Var?

För dig som fortsätter att läsa kan jag avslöja att det var en novemberdag 1982 när insåg att jag faktiskt kunde välja var jag placerade ett problem. Det var föreläsning i skolledarutbildningen, den ägde rum i ett litet kapell utanför Deje och en inhyrd animerad psykolog från Göteborgs universitet inledde med ett ganska långsökt exempel om en apa som av någon anledning försökte få grepp om två rep som var fästade i taket ovanför. Jag antecknade pliktskyldigt … och så plötsligt förstod jag poängen.
   I samma stund ökade mina egna möjligheter till inflytande i många situationer. Samtidigt minskade chanserna att försvara min passivitet. Insikten satt nämligen ihop med ett ansvar. Om du nu finner detta oroväckande, får du här en ny chans att hoppa av.
   Du fortsätter ändå? Bra. För nu kommer jag till saken: En sekund efter det att vi ställts inför ett problem (en svårighet, ett hinder) har vi i allmänhet också bestämt oss för oss var problemet ligger. Placeringen sker ofta oreflekterat och till synes omedvetet. ”Jaså, så ligger det till”, konstaterar vi. ”Just det ja, så är det.” Men om vi nu skulle tänka efter lite: Går det att placera problemet någon annanstans? Finns det alternativ? Och har det någon betydelse vad vi väljer?
   Låt oss ta ett mycket förenklat exempel: Problemet här är att Kalle inte kan läsa det som står på tavlan.
   Här är några tänkbara placeringar av problemet - med möjliga lösningar inom parentes:
  • Ögonen: Kalle ser dåligt (och borde alltså beställa tid hos en optiker för att prova ut glasögon).
  • Lampan: Belysningen i klassrummet är för dålig (och man borde alltså skaffa nya och bättre lysrör).
  • Bokstäverna: Läraren skriver för smått och för otydligt (och borde alltså skriva större och tydligare).
  • Avståndet: Kalle sitter för långt bak i rummet (och borde alltså flytta fram).
   Ja, du kan säkert finna fler alternativ. Men håller du med mig om att lösningen på problemet verkar vara helt beroende av var vi placerar det?
   Jag tror vi kan tänka på samma sätt kring vilket annat problem som helst. Välj ett och pröva några alternativa placeringar. Du kommer att finna att frågan Var? bestämmer hur problemet kan lösas.
   Men måste nu verkligen allting analyseras till förbannelse, tänker du kanske nu? Varför kan vi inte nöja oss med den där första spontana placeringen? Jo, visst kan vi det. Och det är förmodligen så vi oftast kommer att göra även i fortsättningen. Men eftersom det här kapitlet ingår i en bok om tänkande, kvalitet, kreativitet med mera, låter vi oss inte nöja med det snabba och oreflekterade. I stället analyserar vi vidare.
   Vi kan välja att placera problemet på ett ställe där vi inte kan göra något åt det och där vi inte behöver ta något ansvar för det. Kanske är det vårt undermedvetna som ibland befriar oss från ett och annat obehag på det viset. Den till synes omedvetna problemplaceringen är kanske inte alltid så omedveten. Men vi kan också välja en placering där vi faktiskt kan åtgärda problemet (omedelbart eller senare).
   Vad vi väljer beror på vårt verkliga syfte och på vilket ansvar vi är beredda att ta. En placering utom räckhåll ger oss skäl att inte göra något. Men vill vi bidra till en lösning, ska vi placera problemet där vi når det.
   Kanske är det orättvist att påstå att vi styrs av våra dolda motiv. En omöjlig problemplacering kan ju helt enkelt bero på att vi inte har tänkt färdigt och att vi ännu inte har upptäckt några alternativa placeringar. Låt gå för det. Svaret på frågan Var? har ändå lika stor betydelse.

Övriga frågor

Visst skulle vi kunna ställt oss andra frågor. Varför? till exempel. Men den frågan blir i detta sammanhang ännu mer komplicerad - utan att leda oss längre. Frågan Vem? är direkt olämplig. Det är den kallhamrade despotens fråga: Vem är problemet? (Sedan löser han det hela med ett nackskott.) I vår egen något mer civiliserade värld kallar vi företeelsen för ”syndabockssyndromet”.

---
Gå till presentationen av ytterligare en bok.

Back to content | Back to main menu