Grammatiken - Christer Hjorth

Om en annorlunda språkbok, om reflektioner i versform och lite allmänt om eget bokbyggande
Christer Hjorth - Språket och reflektionerna
Go to content

Main menu:

Språkboken
Del A: Grammatik
  
Den första delen handlar alltså om grammatik. Här följer ett utdrag ur den, från sidorna 20-21:

3. På middag med ordens klassföreståndare

Nu är vi framme vid en presentation av de tio ordklasserna. För att det inte ska bli alltför tjatigt och enahanda, lämnar jag möbelvaruhuset åt sitt öde.  
   Frågan Hur kommer jag förstås inte ifrån. Hur ska jag nu berätta om grammatiken? Tja, jag skulle ju kunna … Men, nej, det blir alltför mastigt och kompakt.  Så jag kanske kunde … Näe, det kommer bara att kännas krystat.
   Om jag väver in det hela i en sorts ramhandling då? Om jag fiktionaliserar lite lätt … och personifierar några av begreppen? Hmm, ja, det är kanske värt att pröva.
   Men ska det vara någon vits med något sådant, då måste det också tillföra något. Syftet skulle ju i så fall vara att förenkla och förtydliga det jag egentligen vill beskriva. Eller att göra det lite roligare att läsa. Om det inte fungerar så, är det bättre att jag ger upp idén med en gång. Ah, jag gör ett försök i alla fall. Du får säga till om det inte blir bra.
   Vi ska alltså lära känna tio ordklasser – var och en med sina speciella egenskaper. Till att börja med ska vi lära oss namnen på dem och lära oss att skilja dem åt. Och det räcker förstås inte med det. Vi behöver också bekanta oss närmare med var och en av dem, så att vi förstår hurdana de är och hur de fungerar.
   Men i vilket sammanhang ska det hela utspela sig? Vad sägs om en middagsbjudning hos en god vän? En sådan har vi väl alla varit med om. Nu ska jag alltså berätta om när min gode vän G. bjöd mig på middag tillsammans med tio andra gäster – tio ordklasser som fått anta mänsklig gestalt.
   Kanske låter det där helt befängt i dina öron, men du får väl ta det som ett experiment. Det började i alla fall med en …   

Inbjudan

Jag antar att G. tyckte att det var på tiden att jag fick bekanta mig med några andra av hans vänner. Det var väl därför som han hade bjudit in mig till en liten fest, där jag skulle få träffa dem.
   ”Vi blir tolv personer vid bordet”, hade han sagt till mig. Och jag hade frågat lite försiktigt om det var några av dem jag kände.
   ”Du har nog träffat dem många gånger, men så vitt jag kan förstå känner du ingen av dem närmare. Jag antar att du har hört namnen på dem, fast jag tror inte du vet vem som är vem.”
   Jag kände genast jag att jag inte ville gå på den där festen. Sådana där tillställningar med mycket folk har aldrig varit något för mig. Jag har alltid varit obekväm med folk jag inte känner och där jag under en hel kväll förväntas konversera. Men innan jag hann tänka ut ett trovärdigt skäl till att tacka nej, hade han sagt:
   ”Välkommen då vid sjutiden i morgonkväll!”

De första gästerna

Så det blev, som man säger, till att bita i det sura äpplet. Tio i sju ringde jag på G:s dörr.
   ”Ursäkta att jag är lite för tidig”, sa jag. ”Resan gick snabbare än jag hade …”
   ”Nej, det är bara bra”, sa G. ”Välkommen in. Du är inte ens först, några av de andra är redan här.”
   Jag hängde av mig ytterkläderna. När jag steg in i vardagsrummet såg jag fyra personer med glas i händerna, tre kvinnor och en man. De reste sig samtidigt ur sina fåtöljer och gick fram mot mig för att hälsa. Jag fick för mig att jag kände igen dem på något sätt. Var hade jag i så fall träffat dem?
   Vi skakade hand, jag sa mitt namn och de sa sina: Substantiv, Pronomen, Adjektiv och Räkneord. ’Ovanliga namn’, tänkte jag.
   ”Så trevligt”, sa jag och försökte se ut som om jag menade det. ”Och ni … ni känner varandra, har jag förstått.”

---

Så där börjar kapitlet om "middagsbjudningen" tillsammans med klassföreståndarna. Snart visar det sig att de under den här kvällen mer än gärna berättar för mig om sina olika klasser. Frampå nattkröken är jag inte bara mätt och belåten efter all mat och dryck, jag är också fullmatad med kunskap om alla tio ordklasserna.

Och en eftermiddag ungefär en vecka senare (och i ett nytt kapitel) kommer denne G. (alltså han som var värd för hela kalaset) att bjuda mig på kondis. Han har nämligen också bestämt sig för att jag ska få en lektion om satsdelarna. Där vid ett lugn och stilla bord på konditoriet ritar och berättar han för mig om hur satser och meningar byggs upp och fungerar.  

Ja, det där är alltså en sorts ramhandling. Min förhoppning är att läsaren ska kunna identifiera sig med berättelsens jag och alltså bli en som också får grammatiken förklarad för sig.

Middagsbjudningen och kondisbesöket upptar ett sjuttiotal sidor i boken, och till dem finns det även ett register över alla de (hundratalet) grammatiska termerna som förklaras där. Så den här delen av boken ska samtidigt kunna användas som grammatisk uppslagsbok.       
---
Vidare till ett utdrag ur nästa del som alltså handlar om Skrivande.


Back to content | Back to main menu