Om innehållet - Christer Hjorth

Om en annorlunda språkbok, om reflektioner i versform och lite allmänt om eget bokbyggande
Christer Hjorth - Språket och reflektionerna
Go to content

Main menu:

Språkboken
Boken finns både som inbunden bok (276 sidor, ISBN 9789177857242) och som e-bok (ISBN 9789178512980) och kan beställas i närmaste bokhandeln eller från nätbokhandlare som Adlibris eller Bokus. Nätbokhandlarna tar 195 kr för den inbundna boken och 65 kr för e-boken. (Både Adlibris och Bokus har leveransalternativ med fri frakt.)

Den kan även beställas direkt från förlaget BoD, där priset är 150 kr (+ porto).

Något utöver det vanliga?

Kan det finnas intresse för ännu en bok om grammatiken, om skrivandet och om talandet inför publik? Jag vet inte, men jag antar att det kanske kan göra det. Och att det i så fall beror på hur den är skriven, om den är något ”utöver det vanliga” och om den har något som gör den tillräckligt ”speciell” för att locka till läsning. Det vore förmätet av mig att påstå att jag har åstadkommit något sådant, men den här boken är i alla fall ett försök till något åt det hållet.

Det är alltså sättet att förklara – med sådant som personifikationer och ett flitigt bruk av analogier och invävda berättelser – som jag hoppas kan tilltala en eller annan. Unikt är det säkerligen inte, men möjligtvis är det tillräckligt ovanligt för att motivera ett läsande.

Så kanske kan boken vara något för den som vill fräscha upp sina gamla skolkunskaper i grammatik och för den som vill förbättra sitt eget skrivande och sin egen förmåga att tala inför andra. (Eller helt enkelt för den som vill läsa något relativt lättsamt och i viss mån underhållande om språk.)

Boken består av fyra delar: GRAMMATIK, SKRIVANDE, ORTNAMN och TALA INFÖR PUBLIK.

Det här är förordet i boken:

Först
                                                                        
Först hade jag tänkt förklara för dig vad det här är för slags bok. Om grammatiken hade jag tänkt skriva att den var den allra första språkteori som jag kom i kontakt med i mitt liv. Jag var elva år, gick i ett-fem på realskolan i Vänersborg och hade fått en engagerad lärare i svenska. Han visade oss hur språket fungerar. Den genuina glädje jag kände över de där upptäckterna har inte falnat än.
   Om språkriktigheten hade jag tänkt skriva att jag några år senare, när jag var i sjuttonårsåldern och gick på gymnasiet i Trollhättan, insåg att det jag lämnar ifrån mig i skrift ofta är det enda som andra människor har som grund för att skapa sin bild av mig. Under resten av mitt liv har jag fått det bekräftat otaliga gånger.
   Om ortnamnen skulle jag ha skrivit att jag redan som barn började undra över namn som Gardesanna, Kopparklinten och Åsaka – varför heter de där platserna just så? Och jag skulle ha skrivit några ord om när jag i tjugoårsåldern började läsa Nordiska språk på universitet i Uppsala och då lärde mig ett par enkla metoder för att ta reda på just sådant.
   Om ämnet att tala inför publik hade jag tänkt nämna något om den tillfredsställelse (nästan på gränsen till lycka) som jag långt senare i livet kände de gånger då mina egna framträdanden i olika sammanhang ledde till att åhörarna blev precis det jag önskade att de skulle bli – övertygade, entusiastiska, upprörda, insatta, roade …     

Men sedan

Ja, det där hade jag tänkt skriva. Men så råkade jag läsa vad Johann Wolfgang von Goethe sa om saken för mer än tvåhundra år sedan: ”Det meningslösa med förord är att ju mer en författare strävar efter att förklara sig, desto mer förvirring skapar han.”
   Då det blev till att tänka om. Mer förvirring vill man ju helst inte orsaka. När jag sedan fick jag reda på att Isaac B. Singer, 1978 års nobelpristagare i litteratur, hade sagt att ”papperskorgen är författarens bästa vän”, då förstod jag vad jag borde göra. Inget förord överhuvudtaget.

Och till sist

Men innan jag hunnit göra slag i saken och raderat alltihop, kom jag att tänka på Joseph Conrads ord: ”Man skriver bara halva boken. Den andra halvan ligger hos läsaren.” Och den som har skrivit en sådan suverän bok som Mörkrets hjärta borde veta. Så jag lät de här raderna vara kvar som förord. Halva ansvaret är ditt. Du gör som du vill.
___

Baksidestexten lyder så här:

Det är mycket man skulle vilja veta. Inte bara vem denne G. verkligen var, han som var besatt av att undervisa om ordklasser och satsdelar och som såg till att du fick en helkväll tillsammans med de tio klassföreståndarna. Man undrar förstås också om det är sant, det där som Adverb påstod om konjaken. För tänk om det vore så, då skulle ju ...
    Vad gör du med de sju som blir över, om du nu i din argumentation bara ska ta med tre av dina tio bästa argument? Och är det möjligt att andra kan grunda hela sin uppfattning om dig och vem du är bara på några få rader som du har skrivit?
    Ja, frågorna är många. Men en och annan av dem får du också svar på. Varför det inte ska vara något s i ordet ortnamn, till exempel. Liksom att vältalaren Demóstenes hade en tills nu helt okänd bror.
   Här blandas frågor och svar, rätt och fel, stort och smått - i ett antal försök till förklaringar. För dig som inte redan vet och kan allt.
---

Ja, frågan är då: Är mitt sätt att skriva om grammatik, skrivande, talande inför publik och ortnamn "något utöver det vanliga"? Om du klickar dig vidare här, så finner du utdrag ur alla de fyra delarna som boken består av. Ta en titt på dem, och sedan kan själv bedöma det där.  

Back to content | Back to main menu