Om versskrivande - Christer Hjorth

Om en annorlunda språkbok, om reflektioner i versform och lite allmänt om eget bokbyggande
Christer Hjorth - Språket och reflektionerna
Go to content

Main menu:

Övriga böcker
Om versskrivande - nöjen och glädjeämnen  

När jag tänker efter
är en föregångare till böckerna ORD och BILDER och Fler ORD och BILDER, som jag presenterar på mer framträdande plats här. Den innehåller verser om allt mellan himmel och jord (ibland tidigare versioner av dem som också finns i de två senare böckerna), och illustrationerna i den utgörs av ett antal egenhändigt skissade figurer (som den längst ner på den här sidan).

Jag ville också att det i boken skulle finnas ett alfabetiskt register med vars hjälp man snabbt kunde hitta en vers som behandlade ett visst ämne. Så jag gick igenom vers för vers och noterade (med nyckelord) de ämnen som jag menade att versen handlade om.

Det blev tre kolumner - den första: "En vers om ...", den andra: "har rubriken ..." och den tredje: "och finns på sidan ...". Registret blev hela sex sidor långt och omfattar runt tvåhundra (!) nyckelord. Ganska många ämnen, med andra ord.
På de sista sidorna (133-135) i boken finns ett slags Efterord med allmänna reflektioner om själva versskrivandet. Jag tror att de reflektionerna är relevanta inte bara för den här boken utan också för de två som jag presenterar redan på hemsidans förstasida (alltså Ord och Bilder och Fler Ord och Bilder). Här kan du läsa hela det där Efterordet:  
Nöjen och glädjeämnen

Fragmentariska beskrivningar av vardagshändelser och mänskliga egenheter, allmänna funderingar, personliga insikter, mer eller mindre dystra reflektioner – och allt detta dessutom på rimmad vers ... Kan det verkligen vara något för dig? Ja, jag förstår att du ställer dig den frågan.
   Hur som helst, språk och skrivande har alltid roat mig. Under många år hade jag sådana jobb där språket var ett viktigt verktyg – men aldrig huvudsaken. Så för ett tiotal år sedan bestämde jag mig för att starta ett eget litet ”versprojekt” och i dagsversens form kommentera en del egna iakttagelser och samla några av mina tankar.
   Jag misstänker att dagsversen är lika otidsenligt som skrivmaskinen. Förmodligen är jag lika otidsenlig själv. Det är kanske därför som jag är svag för den som uttrycksform – en tillfällighetsvers, lite lagom anspråkslös och opretentiös men ändå med krav på åtminstone en viss finess.
   Så hösten 2007 inhandlade jag en anteckningsbok i fickformat och började göra noteringar i den. På lediga stunder tog jag datorn i knät och snyggade till anteckningarna. Under den tiden bodde jag i en stad med 140 000 invånare. Vissa av de företeelser som jag beskriver här existerar helt enkelt inte i den betydligt mindre ort där jag numera njuter av tillvaron.
   Jag bestämde mig tidigt för några regler som jag ville försöka följa:
  
  • Versen ska handla om något. Man ska alltså kunna säga ”Det här är en vers om …”.
  • Den ska tillföra ämnet en (åtminstone delvis) ny aspekt, och den ska ha (det vill säga jag måste själv tro att den har) någon sorts allmängiltighet.
  • Ordvalet ska kännas naturligt och ordföljden normal.
  • Den ska ha en tydlig rimflätning, och olika typer av rim ska passa in i rytmen, så att versen kan läsas på ett okonstlat sätt. Och den ska helst avslutas med någon sorts ”knorr”.

   Ja, så såg mina föresatser ut. Här kan du själv bedöma i vilken utsträckning jag har nått upp till dem. Men det vill jag helst inte att du gör. Man måste ju inte vara en krävande kritiker jämt.
   Nu är väl sannolikheten inte så stor för att någon skulle vara speciellt intresserad av detta. Utom jag själv förstås, som så smått har börjat upptäcka att versskrivandet faktiskt har gett mig lite bättre självkännedom. I vanliga fall flyter tankar, funderingar och insikter förbi i en sällan sinande ström, och inte särskilt mycket blir registrerat i medvetandet. Men när jag startade det här projektet, gjorde jag mig lite mer beredd med håven, och en del av det som jag då lyckades fånga har blivit verser här.
   Nu har jag försökt ge svar på frågorna vad, var, när, och hur – och kanske (i viss mån) även vem. Men jag befarar att du som läsare framför allt undrar över frågan varför: Varför i herrans namn ger man sig på något sådant här?
   Jag kan naturligtvis svara lite svävande att … tja, en sådan här sak gör man nog mest för sitt eget nöjes skull. Det är väl helt enkelt så att det här versskrivandet roar mig. Men då hör jag direkt din uppfordrande följdfråga: ”På vilket sätt roar det dig?” Så jag får försöka tänka efter lite mer:
   Det finns en och annan nutida samhällsföreteelse som bekymrar mig, stör mig, retar mig … Den numera uppenbarligen helt vedertagna materialistiska synen på människan är ett exempel. Den förhärskande tron på ständigt ökad tillväxt som enda förutsättning för ett gott liv här på jorden är ett annat. Den allt vanligare beskäftigheten, präktigheten, självgodheten – övertygelsen om egen förträfflighet och egen oförvitlig moral är ett tredje exempel. Det finns några till. Kanske känner jag mig helt enkelt en aning bättre till mods, när jag får vara lite ironisk, satirisk eller allmänt småelak mot allt det där.
   Och så det här med att bli gammal förstås. Att få raljera en smula över åldrandet och döden, det kan förta lite av det obehag som man känner, när ens egen stund på jorden börjar lida mot sitt slut. Jag kommer inte på någon bättre sammanfattning av det där än att ”det roar mig”. Så det är vad jag menar med ”för nöjes skull”.
   Men varför nu samla detta i bokform? Ja, det är väl din nästa fråga här? Finns det någon anledning att exponera alla de här verserna för andra? Tror jag verkligen att du (eller någon annan) kan ha glädje eller nytta av detta?
   Svaret är att jag inte vet. Kanske, kanske inte. Kanske kan det vara något att känna igen sig i, att instämma i, att le åt, att reta upp sig på, att fnysa åt … Och sådant kan vi väl alla behöva. I så fall har du ju lite nytta av det … och det skulle förstås fördjupa min tillfredsställelse.
   Om inte, så räcker det bra för mig att även processen ”från-vers-till-färdig-bok” varit ett sant nöje för mig själv.      

Vänersborg i juni 2017

Christer Hjorth
Gå till presentationen av ytterligare en bok.
Back to content | Back to main menu