Talandet inför publik - Christer Hjorth

Om en annorlunda språkbok, om reflektioner i versform och lite allmänt om eget bokbyggande
Christer Hjorth - Språket och reflektionerna
Go to content

Main menu:

Språkboken
Del D: Tala inför publik

Den fjärde delen handlar om att Tala inför publik. Här är två korta utdrag ur den, först ett från sidan 142:

1. Hur det än är

I den här avslutande delen av boken ska jag redovisa några av mina egna tankar och funderingar kring ämnet att tala inför publik. Jag vet att många människor fasar över att behöva ställa sig framför folk och tala. Jag har till och med hört sägas att det finns dem som är mer rädda för den situationen än de är för att dö. Det tror jag naturligtvis inte på. Men däremot tvivlar jag inte på att bara tanken på att ställa sig upp och tala inför en grupp människor kan vara skräckinjagande för vissa.
   Nu vet jag förstås inte alls vad du själv har för erfarenhet av det här. Men kanske kan även du ha nytta av ett och annat tips som du kan anpassa och modifiera, så att det blir användbart för dig. Utmärkt i så fall. Eller också har du redan så stor erfarenhet av det att du lika gärna kunde vara den som skriver om ämnet. I så fall kan du ju undersöka hur lika (eller olika) syn vi har på detta, du och jag. Och om du kommer fram till att du vet, kan och förstår mycket mer än jag, så lär väl det bara stärka ditt självförtroende och göra dig till en ännu bättre talare. Även det utmärkt i så fall.  
   Oavsett hur det nu förhåller sig med allt det där: Låt mig börja med en fundering över frågan Vad kännetecknar en bra framställning?

Och sedan ett utdrag från sida 157:

Vad skulle det i så fall tillföra?
   
---
Ibland får man idéer om hur man på ett lite mer spektakulärt sätt skulle kunna framföra sitt budskap. En bra fråga att ställa sig, innan man går vidare med en sådan idé, är den här: Om jag gör så där, vad tillför det?
   Och om svaret blir att det inte tillför något av värde, eller att det visserligen är något man kommer att lägga märke till, men att det samtidigt kommer att stjäla en stor del uppmärksamheten från det man egentligen vill säga, glöm då hela den idén.  
   Låt mig ge ett par exempel från ett annat område som både du och jag är väl förtrogna med – teven.  Tänk om reportern i nyhetsprogrammet hade ställt sig den där frågan, innan han bestämde sig för att promenera fram på trottoaren bland en massa andra fotgängare, medan han framför det han har att säga. Eller innan han arrangerade det så att han kan sitta i bilen och köra samtidigt som han pratar. Om jag gör så där, vad tillför det?
   Eller om den som ska intervjua en uppmärksammad författare från Nya Zeeland hade frågat sig vad det tillför om hela intervjun genomförs vid ett av borden på en välbesökt uteservering. Att folk tränger sig fram alldeles bakom den intervjuade, vad tillför det? Tja, möjligen tillför det lite vardagsmiljö. Men i så fall till priset av att man som lyssnare och tittare blir så distraherad att man inte kan koncentrera sig på det som sägs.
---

Back to content | Back to main menu